februari 27, 2006

20+0

Halvvägs! Och magen har exploderat. Den är stoooor. Tycker jag i alla fall. Och sparkar gör den också. Inga hårda smällar, bara mjuka gosiga buffar. Jag börjar inse att vi snart kommer att ha ett barn till. Massor som ska fixas till dess ju. Som till exempel hela övre våningen; 2 sovrum, en toalett, ett klädrum, isolering av väggar.... tja... förr eller senare så...

I onsdags var vi på ultraljud och lillen började livesändningen med att vinka till oss. Jag tror att en tår trillade ner för både mammas och pappas kind då. Allt var strålande bra med det lilla pyret. Och nyfikna som vi är så kollade vi vilken sort det blir också. Och.... tada.... spänningen stiger.... *trummvirvel*.... det blir en Emil. Syntes så tydligt så det är med ganska stor säkerhet en kille, men naturligtvis så kan det bli en tjej.

februari 10, 2006

17+4

Lägesrapport:
(källa: familjeliv.se)

Du har gått 123 fulla dagar av 280
Du är i vecka 18
Du har gått 17 fulla veckor och 4 fulla dagar (v17+4)
Du är i 4:e kalendermånaden
Beräknad förlossning: Mån 17 jul 2006 ( 157 dagar kvar till förlossning)

Barnet: Huvudet är cirka 4 cm i diameter, medan fötterna är cirka 2 cm långa. Nu märker fostret om det är ljust eller mörkt utanför magen, även om ögonen är stängda. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

februari 04, 2006

16+6

Åhhh... igår var jag på rutinkontroll hos barnmorskan och fick höra hjärtljuden. Små snabba rytmiska dunkanden. Det är lika ljuvligt och lika tårögd blir jag varje gång. I övrigt mår jag bra. Blodtryck, hemoglobin å vikt. Allt som det ska. Nästa möte med bebisen är om 2½ vecka då det är dags för ultraljud.

I morgon går jag in i 18:e veckan. Känner mig egentligen bara mindre och mindre gravid. Eller rättare sagt; jag njuter av att vara gravid utan att behöva dras med några krämpor. Magen växte med ett ryck för ett par veckor sedan, men nu har den stannat av. Jag tycker att den gott kan hålla sig liten ännu ett tag, jag lär hinna tröttna rejält på den i alla fall.