34+3

39 dagar kvar till beräknad förlossning! Hjälp, det är ju ingenting. Vi som inte ens har börjat göra i ordning övre våningen ännu. Nåja, allting har sin tid. Inte har jag packat någon BB väska och inte plockat fram några bebiskläder heller. Det har väl också sin tid, antar jag.

Magen den växer och växer och växer. Jag känner av lite foglossning i höfterna om jag har tagit i lite extra under dagen. Det känns egentligen mest när jag ska vända mig i sängen eller stiga upp ur sängen eller de första stegen om jag har suttit en längre stund. Att sova är ett projekt i sig. Att ligga på mage har redan länge varit omöjligt, sen ett par veckor sedan kan jag inte ligga på rygg heller. Så kvar finns höger sida och vänster sida. Att vända sig där emellan är ett mindre helvete. Detta innebär i praktiken att jag sover på ena sidan tills jag är så stel och öm att jag måste vända mig. Att sova gott på natten är en lyx jag längtar efter.

Fortarande känner jag att det skulle vara skönt att föda ett par veckor före beräknat. Det finns ingenting i denna graviditet som ger mig någon lycka att bära på den inneboende utomgjordingen en dag längre än nödvändigt. För det är så det känns. Barnet som förvisso består till hälften av mina gener är trots allt inte jag och ändå bor han inom mig. En mycket nära schitzofreni upplevelse med andra ord.

Jag får helt enkelt börja plocka i ordning lite inför ankomsten så att han känner på sig att det är värt ett besök på utsidan.