14+4

I måndags kom det ett brev från Kvinnokliniken. Ett brev betyder ju att allt är okej, eftersom de ringer om de har tråkiga nyheter. Öppnade brevet med spänd förväntan. Tjohoo.... räkningen för moderkaksprovet. Tack för det Kvinnis.

Men så i förrgår kom det ett nytt brev. På en kritvit A4:a stod det ner nerplitat två korta rader. "Resultatet från moderkaksprovet visar att fostret har normala kromosomer." Precis så kort och koncist som bara finnar kan skriva. Men det var två efterlängtade rader. Så nu går livet vidare igen utan tvivlande tankar.

Jag konstaterade igår att jag inte hinner fundera så mycket på den här graviditeten. Med ett 9 månaders busfrö som vill utforska världen under all sin vakna tid så blir det definitivt inte så mycket tid över för gull och mys med den egna magen. Jag har i alla fall kommit fram till följande:

1. jag måste skärpa mig angående maten. Äter jag inte två lagade mål om dagen och några mellanmål så är det illamående, sura miner, huvudvärk och åskmåln på kvällen
2. den här graviditeten är bara en transportsträcka fram till förlossningen. Jag längtar redan och önskar att det var över.
3. det här är min sista graviditet. Någonsin. Må denna blogg med dessa rader finnas kvar om jag får en 40-års kris med behov av att känna mig ung genom att skaffa fler barn.
4. jag hoppas på en regnig och kall sommar. Att vara höggravid med värmebölja i juli skrämmer mig redan.

Slutligen så har jag lovat att knipa igen från den 17:e till den 22:a juli så att bebisien ska bli en kräfta och på dagen 30 år yngre än amerikamoster Malin. Om jag nu skulle misslyckas med det så kanske det kan trösta Malin om jag säger att hon ju faktiskt kan känna sig lite yngre om hon har två öststatsbarn före hon fyller 30 än om hon har ett före och ett efter att hon fyllt 30.