12+4

Ibland fungerar sjukvården med oanad snabbhet. Fostervattenprovet som jag trodde att vi skulle göra först om ett par veckor gjordes i går.

Åkte in till Kvinnokliniken, satt i väntrummet en timme och sen 20 minuter senare var allt över. Men det var läskigt. Dessutom var det inget fostervattenprov utan ett moderkaksprov, vad nu sen skillnaden är. Det görs på samma sätt, dvs en lång nål stick rakt genomom magen ner till fostervattnet/moderkakan och så tas det lite subsans därifrån och om ett par veckor får vi svaret.

"Det känns ungefär som när man tar ett blodprov" sa man. Jo jo... snarare som 1000 blodprov. Men vad jag var minst förberedd på var hur fel det kändes att låta någon sticka ner en nål så nära fostret. Hela kroppen skrek "nej, nej - så här får de inte göra". Vilken tur att jag hade min älskade man med, annars hade jag blivit ett nervvrak.

Eftersom jag har minusblod fick jag efteråt en spruta så att fostret inte skall börja stöta bort mig (eller är det tvärtom det fungerar?) ifall fostret har plusblod.

Idag var jag på rutinkontroll hos barnmorskan. Tydligen har jag njutit av julmaten, det avslöjade vågen. Nåja. Sen stack en trevlig man in två fingrar i slidan och rotade runt lite. Allt går man då med på. Allt var bra ansåg de.