6+5

Jag mår oförskämt bra om man bortser från humörsvängningarna och tröttheten. Jag är faktiskt lite förvånad över att jag inte har mått illa en sekund ännu. Peppar, peppar... Under förra graviditeten kände jag mig konstant åksjuk fram till vecka 11 ungefär, men man ska ju inte jämföra. Jag är i och för sig tacksam. Illamåendet klarar jag mig utan. Den sövande tröttheten har däremot infunnit sig. Fast det kan delvis bero på det gråa trista vädret.

Jag längtar efter att kunna berätta för släkt och vänner att vi väntar barn. Jag var nära att försäga mig när jag pratade med Malin på telefon här om dagen. Hon undrade hur jag mådde och om det har hänt något speciellt i mitt liv den senaste tiden. Jag höll masken, men det hade varit kul att släppa nyheten. Men de får allt vänta till jul-nyår.